Promenadblogg

Promenad-blogg


Reflektioner från natur- och fågelpromenaderna

23 maj 2021

I vecka 19 dvs, 10-16 maj, fylldes promenadlistan på med 16 nya arter, varav de flesta är tropikflyttande sångare och sångfåglar. Påföljande vecka 20 som slutar idag, registrerade vi bara två nya arter, tornseglare och brun kärrhök. Sommarens intåg har återigen hejdats av svalt och regnigt väder.

Av de nya arterna under dessa två veckor är de flesta regelbundet och allmänt häckande i trakten, men grönbena och brun kärrhök är förbiflyttande eller tillfälliga gäster. De fem svarthakedoppingar som nämns i föregående blogginlägg visade sig också tillfälligt. De försvann redan ett dygn efter sin ankomst till Ekebydammen.

Den mest oväntade och exklusiva gästen i vårt område blev väl den ensamma sydnäktergal som lockade mängder av fågelskådare till Kvarnbo vid Hågaån.

9 maj 2021

Lövsångarens ankomst är två veckor försenad, läser vi på Artportalen.se. Häromdagen hörde vi den i Hågadalen och den har nu fått sällskap av svartvit flugsnappare, fisktärna och svarthakedopping. Av den sistnämnda sågs i morse hela fem exemplar! Kanske tänker de återigen bosätta sig i Ekebydammen? Svarthakedoppingen häckade där tidigare men har de senaste åren bara gjort tillfälliga besök.

Kring Kung Björns hög breder den pyttelilla, vita nagelörten ut sig i skira mattor och gullvivan är på gång lite överallt.

3 maj 2021

Efter den första gransångaren dröjde det länge innan dagstemperaturerna och nyhetsflödet från våra fågelpromenader ökade igen. Senaste vecka (17) noterade vi alltså dessa nyanlända vårfåglar: ladusvala, göktyta och drillsnäppa.

Nu tog visst våren återigen en liten paus men väderprognoserna förutser en ordentlig temperaturhöjning om en vecka. The show must go on!

21 april 2021

Här är några av årets nya promenadobservationer sedan föregående bloggpost. På Artportalen.se finns många fler observationer från Uppsala och hela Sverige.


Fåglar: Varfågel, Skogssnäppa, Gransångare. En av varje.

Reptiler: Huggorm.

Flora: Vitsippa, backsippa.

12 april 2021

Här är en lista på de vanligaste arterna som vi nu i mitten av april kan se och höra på våra morgonpromenader i Hågadalen, både stannfåglar och flyttfåglar. Det är nu den bästa tiden att lära sig känna igen dem och deras olika sång och spel innan alla de andra, mer långväga flyttfåglarna anländer.


Gräsand

Knipa

Fasan

Sparvhök

Sothöna

Rörhöna

Skrattmås

Fiskmås

Ringduva

Hackspettar: Större hackspett, Gröngöling, Spillkråka

Sånglärka

Ängspiplärka

Sädesärla

Trastar: Koltrast, Björktrast, Dubbeltrast, Taltrast, Rödvingetrast

Rödhake

Kungsfågel

Gärdsmyg

Mesar: Talgoxe, Blåmes, Svartmes, Talltita, Entita, Tofsmes

Nötväcka

Trädkrypare

Kråkfåglar: Korp, Kråka, Kaja, Skata, Nötskrika

Stare

Finkar: Stenknäck, Grönfink, Hämpling, Steglits, Grönsiska, Bofink

Gråsparv

Pilfink

Gulsparv

Sävsparv


Summa 47 arter!

16 mars 2021

I februari blev det ganska plötsligt en prövningens tid för de fåglar som stannat kvar i häckningsområdet över vintern och chansat på att vädret skulle bli milt och snöfritt, istället för att, som andra individer av samma art, tagit det säkra före det osäkra och flyttat till varmare trakter. Osäkert vilken som var den bästa strategin denna gång i södra halvan av Sverige, för när kölden och snön kom till sist så varade det bara ca tre veckor. Det räckte ändå för att sjöar och vattendrag skulle frysa till ordentligt, så vattenfåglarna tvingades förflytta sig.


Om fågellivet gick ner på sparlåga så kom å andra sidan Uppsalas alla skidentusiaster ut i en sällan skådad omfattning. Det var tidvis rena folkfesten i Hågadalen. Snön och ljuset förgyllde även naturpromenaderna.


Vintern, hur den än utvecklar sig, ger en årlig anledning att fundera över klimatets förändringar och normala tillstånd. Mycket faktaunderlag finns t.ex. i ”Sveriges Nationalatlas”, bandet ”Berg och jord”. Där framgår att vi nu upplever en kort period med relativt varmt klimat (interglacial) mellan längre perioder med kallt klimat (istider, glacialer). Den här växlingen mellan kalla och varma perioder började för ca 2,5 miljoner år sedan. Innan dess var Jordens klimat allmänt varmare och mindre periodiskt. För 250 tusen år sedan började en interglacial (Holstein) som pågick i 20 tusen år. Då växte mest barrskog i Norden, men med fler arter än idag. Därefter började en istid (Saale-glaciationen) som varade ungefär 100 tusen år. Glaciär-isar täckte då som mest hela Norden och Östersjön med angränsande landytor, men isens utbredning varierade. Tidvis drog den sig tillbaka till den skandinaviska bergskedjan, tidvis bredde den åter ut sig. Söder och öster om glaciärerna låg tundran med minimal växtlighet och tänder som hittats i marken visar att den utdöda mammuten och andra arktiska djur levde i Skandinavien då. Sedan följde den så kallade Eem-interglacialen, då klimatet var varmare än någonsin senare, vilket visas av den frodiga lövskogsvegetationen och den höga havsnivån, som avsnörde hela den skandinaviska halvön (och Finland) från det europeiska fastlandet så att det blev en ö. För drygt 100 tusen år sedan började den senaste istiden, Weichsel-glaciationen (alla dessa klimatperioder har andra namn i Nordamerika och Sibirien). Den slutade för ca 15 tusen år sedan, när det blev markant varmare. Isarna smälte och världshavets yta steg. Som varmast blev det för mellan 8 och 5 tusen år sedan (”värmetiden”). Då växte stora ädellövskogar med ek, alm, ask och lind upp till södra Norrland och på dagens fjällhedar (tundra) växte skogar av tall, björk och lärk. Östra Svealand låg alltjämt under havsytans nivå. Men lika varmt som under Eem-interglacialen blev det inte. Dagens klimat är 2 – 3 grader kallare än under värmetiden och att döma av klimathistorien och dess drivkrafter så är det nu inte långt till nästa istid. Människornas alla bestyr till trots!

3 januari 2021

Enligt SMHI:s definition är säsongens vinter ännu inte kommen till Uppsala-trakten, trots det vintriga vädret i julas. Det krävs en längre följd med kallare dygn än så. Men alla långväga flyttfåglar har ändå lämnat oss i god tid. Sedan november har det ofta varit långt mellan fågelmötena på våra promenader i Hågadalen, men händelselöst blir det aldrig.

För att kort summera det gångna året 2020, ur ett naturperspektiv, så är jag glatt överraskad av hur många spännade möten och nya upptäckter dessa naturpromenader gett. Jag hade till exempel knappast väntat mig att kunna konstatera häckning i Ekebydammen av de svårsedda fåglarna vattenrall och smådopping, inte heller att under senhösten få se utter i sådan omfattning. Den har jag tidigare inte sett i Sverige. Den första observationen var visserligen ute vid kusten, någon mil norr om Forsmark, men därefter mötte jag uttrar flera gånger under promenader vid Ekebydammen och kunde då också studera deras beteenden och läten. Det rör sig nog bara om tillfälliga besök - uttrarna har stora hemområden och vinter, vår och sommar tror jag att de har bättre fiskevatten i Fibysjön där Hågaån rinner upp, eller i Ekoln där ån har sitt utlopp. Tur det för vattenfåglarna i Ekebydammen!

Bävrar har vi däremot bara sett vid en enda promenad under hela 2020, på försommaren. Då såg vi i gengäld två individer, en i Ekebydammen och en i ån neråt norra Norbybron. Troligen handlade det om 2-åriga ungar som vid den tiden lämnar sina föräldrar för att söka egna revir. Bävern är säkert bofast utmed Hågaån. Den äter mest gräs och örter under vegetationsperioden och kan bo i grävda hålor, så träd behövs bara för lite vinterföda och för att vässa tänderna.

På en annan försommarpromenad såg vi, helt oväntat, en mård i en gran uppe i Nåsten.

Kråkor, skator, talgoxar, blåmesar brukar aldrig saknas på våra promenader. På vintern har vi mest tid att studera dem. Deras beteenden är ofta intressanta och de kan luras med nya läten. Jag har t.ex. hört en talgoxe som perfekt härmade nötväckans läte och häromdagen fick en blåmes för sig att glidflyga, liksom en nötskrika i miniatyr. Man blir lite konfunderad...

Blommors och fjärilars skönhet förgyller i hög grad våra naturpromenader sommartid. Problemet är bara deras överväldigande mångfald som gör det svårt att klara av promenaderna inom rimlig tid, om man börjar studera de olika arterna lite mer noggrant.

2 november 2020

I slutet av oktober besökte jag Hållnäshalvön på den uppländska nordkusten. I området finns många fina sträcklokaler, där flyttfåglar från när och fjärran passerar. Men målet nu var en, som fågellokal, mindre känd plats, Ängskärs naturreservat och dess norra udde. Varken väder (molnigt, svag sydlig vind), tidpunkten eller platsen, var egentligen särskilt lovande för flyttfågelsträck, men just möjligheten att göra oväntade upptäckter lockade. Hållnäshalvön är som helhet ett område där naturen kan förväntas bjuda på något oväntat tack vare det geografiska läget.


Från parkeringen är det ytterligare någon km promenad upp till udden där en fyrbåk står. Stigen går över moss- eller lavklädda hällar som nu var såphala efter många höstregn. Väl ute på de kala strandhällarna var det dock torrt och inte alls halt. Ganska milt och skönt i luften. En fiskare stod och kastade en bit bort men jag såg inte att han fick något napp. En svanfamilj (knölsvan) simmade förbi i lugnvattnet längs stranden och längre ut låg en stor flock med knipor. I övrigt var det få fåglar inom synhåll. Långt ut från land flög en flock, kanske sjöorrar, men jag hade ingen tubkikare och det hade redan börjat skymma på eftermiddagen. Jag blev ändå sittande en bra stund och njöt av utsikten över Öregrundsgrepen mot Örskärs fyr norr om Gräsö.


Jag skulle precis lämna udden när jag plötsligt upptäcker några ganska stora djur som lösgör sig ur de mörka skuggorna vid kanten av ett litet skär en bit ut och kommer simmande rakt mot mig där jag står helt öppet och synlig. För små och smidiga för att vara sälar men för stora för att kunna vara minkar. Alltså, uttrar! Tre stycken var det nog, men de dök ner ibland och simmade om varandra, så det var svårt att riktigt veta. Jag fick snabbt upp kameran men då ändrade de kurs och försvann, för att en stund senare visa sig uppe på en kobbe långt borta.

13 oktober 2020

Söndagen 11 oktober gjorde vi en halvdagsexkursion till Hjälstaviken. Vädret till en början halvklart men snart uppklarnande och soligt. Om den föregående exkursionen (27 sept.) till samma utflyktsmål bjöd på fina observations- och fototillfällen av många olika arter, däribland den originella skäggmesen, så var det denna gång mängden av gäss som imponerade allra mest. Antalet vitkindade gäss denna dag uppskattades av en annan observatör till ca tjugotusen! Och de vitkindade hade sällskap av flera tusental sädgäss och grågäss samt mindre antal av bläsgäss. Kanske gömde sig ytterligare en eller flera arter bland dessa fågelmassor. Vid ett tillfälle skedde ett enormt uppflog av de vitkindade. Havsörnen som troligtvis skrämde upp gässen såg vi dock inte vid just det tillfället.

Tranorna överraskade redan innan vi kom fram till utflyktsmålet. Längs vägen från Örsundsbro till Hjälsta by fann vi oss plötsligt omgivna av gås- och tranflockar på båda sidorna om vägen. Gässen lyfte omedelbart och försvann när bildörren försiktigt öppnades, men tranorna tog det med ro och bjöd istället på lite trandans. De brunhuvade årsungarna var i klar minoritet i flockarna. Anblicken av dessa flockar av stora vilda djur längs vägen väckte hågkomster från safariresor på den afrikanska savannen….!

Skäggmesarna fanns kvar där vi såg dem senast, men nu behagade de inte visa sig. Vi hörde bara deras tjipp-tjingande lockläten från olika håll i vassen söder om spången.


28 september 2020

De senaste dagarna har det varit dimmigt i den här delen av Uppland. Det lägger lite sordin på stämningen men naturpromenaderna är lika uppiggande ändå. Många flyttande fåglar rastar där de råkar befinna sig, dimman gör dem väl lite desorienterade. Kanske det var orsaken till att en stjärtand, en sällsynt gäst i Hågadalen, häromdagen oväntat kom flygande och damp ner i Hågaån, därtill vägledd av en gräsand. Eller att flera duvhökar på kort tid har setts längs promenadvägen.

Mulet var det också på vår senaste utflykt till Hjälstaviken, vilket inte hindrade spännande observationer av t.ex. en ensam fjällgås bland de stora flockarna av grågås, sädgås och vitkindad gås, samt den vassälskande skäggmesen som lät sig fotograferas på den spångade leden genom vasshavet.

24 september 2020

Med över hundra genomförda promenader sedan starten i april i år, är det dags att börja fästa lite intryck och reflektioner på pränt. Sagt och gjort.

-----------------

Härligt höstväder denna morgon, stilla, soligt, lite krispig luft. På väg till samlingsplatsen hördes en gransångare sjunga och senare, i Hågadalen, en till. De är på flyttning nu. I stora Ekebydammen noterades 6 rörhönor, både unga och gamla. De visar sig mer öppet nu än tidigare. På stigen längs Hågaån nedanför Eriksberg, över våra huvuden, skymtade en duvhök som inte verkade jaga men ändå satte fart på en duvflock. Gröngölingar hördes ropa från flera håll. En stor trollslända patrullerade över en liten äng. På odlingsmarken längs ån rastade som vanligt i dessa dagar flockar av kajor och kråkor, ringduvor, björktrastar och småfåglar: sädesärlor, ängspiplärkor, sånglärkor, gulsparvar, m.m. Vid slutet av promenaden var det nästan sommarvarmt.